torsdag, januari 31, 2013

Mellanmjölk

Ungefär så kul kändes kvällens löptur. Blev ett sånt där pass som man bara känner att man vill ha överstökat, "over and done with" så att säga. Jag kände ingen riktig motivation ikväll. Och dessutom var det ett skittråkigt isigt underlag som inte precis får mig att göra vågen. Nä, ett riktigt mellanmjölkspass på 6, 35 km på 45 min.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Är skolan gratis, eller hur är det nu igen?

Jag är lite fundersam. Undrar och ifrågasätter om det verkligen är ok att göra så här. För skolan ska ju faktiskt vara gratis.

Lillen går i förstaklass och trivs verkligen som fisken i vattnet. Vi föräldrar trivs också med skolan. Det har varit lite småsaker som vi har haft åsikter om och som vi också har tagit upp med skolan vilket har funkat bra. Men nu dyker det här upp.....

Strax innan jul (tre dagar innan julafton) får vi ett mail från gympalärarna om att barnen ska åka skridskor  och längdskidor på gympalektionerna under några veckor med början efter jullovet. De "tipsade" då lite hjälpsamt om att dessa grejor kunde ju vara bra att ge som julklappar! Tack för det tipset så där tre dagar innan jul liksom....

Jag tänkte inte så mycket mer på det utan behandlade det mer som en dum grej från skolans sida. Hur tykna kan de egentligen vara? Kräva både skridskor och längdskidor!

Men för ca två veckor sedan kom så ett andra mail från gympalärarna där de berättade att från och med nu skulle barnen varje vecka åka skridskor på den ena gympalektionen och på den andra skulle de åka längdskidor. Och om barnen inte hade utrustning så skulle de få göra något annat.
Hm, som vad då? Något likvärdigt?

I vår familj utövar vi ingen direkt vintersport mer än att vi möjligtvis åker lite skridskor och utförsåkning. Längdskidor finns inte på vår karta. Faktiskt inte! Och därför ser vi heller ingen som helst anledning till att lägga ner en hel del pengar på att köpa (eller hyra) utrustning till en sjuåring. Bara för att skolan "kräver" det.

När det här andra mailet skickades ut så mailade vi tillbaka till skolan och ifrågasatte starkt att de ens kan komma på tanken att kräva att barnen ska ha all den här utrustningen för några få gympalektioner. Om skolan vill att barnen ska lära sig att till exempelvis åka längdskidor så får de faktiskt bekosta det här själva. Mig veterligen står det i läroplanen att undervisningen ska vara kostnadsfri. Att köpa längdskidorsutrustning kostar faktiskt en hel del! Vi har fortfarande inte fått något svar på vårt mail från skolan.

I tisdags var det så dags för gympalektion och skridskoåkning. Det var flera klasser som samtidigt åkte på den lilla lokala isbanan och enligt Lillen var det EN i hans klass som inte hade skridskor. Och vad fick han göra? Vilket alternativ erbjöd skolan honom? Jo, just det ingenting. Han fick helt enkelt sitta vid sidan om isplanen och titta på när kompisarna åkte skridskor. Enligt Lillen såg han lite ledsen ut men ingen av lärarna gjorde något åt saken.

När jag hörde det här så blir jag fly förbannad! Så här får det bara inte gå till! Det här har ju gett mig ångest inför de dagarna Lillens klass ska åka längdskidor. Tänk om det bara är han som inte har några skidor och vad får han göra när de andra åker?  Jag har faktiskt tankar om att hålla honom hemma vid de tillfällen när klassen ska åka skidor för jag vill verkligen inte att han ska känna utanförskapet som hans kompis upplevde häromdagen. Det ska inget barn nånsin behöva göra!

Jag har en stark känsla av att sådana här krav från skolans sida inte är en engångsföreteelse utan snarare något väldigt vanligt. Många föräldrar verkar dock tycka att det är ok (eller biter ihop och vill inte "bråka" med skolan) och ser mailen från gympalärarna som något nödvändigt ont  och som någon slags inköpslista på sportaffären.  Men vi gör det inte! Vi tar fighten med skolan och ifrågasätter och får någon slags stämpel på oss "som de där besvärliga föräldrarna". Skittrist! Men vad har vi för val egentligen? Jag hävdar å det bestämdaste att skolan ska vara gratis utan dolda avgifter!

Hedgehog Sara berättar lite i ett blogginlägg om en skolresa till Sälen.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag, januari 28, 2013

Äta kakan och samtidigt ha den kvar

kan man säga att bankerna de senaste decennierna har haft förmånen att göra. De har kunnat (och kan fortfarande) bete sig hur galet affärsmässigt som helst i jakten på vinster för det är ändå alltid skattebetalarna som kommer till undsättning när det går åt pipsvängen - och räddningen kommer mycket sällan med krav på återbetalning. Det är få eller inga konsekvenser för bankdirektörerna som ändå så vackert kan plocka ut sina bonusar och sedan börjar om på ny visa igen. Och igen.

Men vi kanske kan fundera på att göra på ett annat sätt. Vi kanske ska se bankerna som vilka företag som helst som faktiskt ska ta sitt ansvar när spekulationerna går fel - som får lov att gå i konkurs om de inte sköts på rätt sätt. Jag delar helt och hållet Islands presidents åsikt om att bankerna måste stå sitt kast och ta sitt ansvar. De ska inte ha en särställning och räddas med skattemedel närhelst de har gjort bort sig.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Tänkvärt på måndagen







Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag, januari 27, 2013

Alltid lika aktuellt


Det är en "never ending story" de här eländiga härskarteknikerna, eller som man istället ska kalla dem för - ren och skär mobbning. Allt förändras och så gör även dessa j-vliga fasoner. De har gått och blivit än mer sofistikerade.



Jag har haft turen att aldrig ha varit mobbad i skolan. Jag har heller aldrig råkat ut för något på en arbetsplats förrän ett par år sedan. Där kan man verkligen tala om sofistikerade metoder att frysa ut, underminera och förminska en person. Det tog mig drygt ett halvår att förstå att det inte var mig det var fel på utan att det faktiskt var institutionaliserat och sanktionerat av arbetsgivaren. När jag väl hade förstått det började jag att söka nytt jobb på en gång! Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att jag kom därifrån relativt oskadd (eftersom jag bara jobbade där i drygt ett år).



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Skön tia

Jag hade sett fram emot dagens löppass sedan igårkväll och var riktigt laddad. Hade tänkt att ge mig ut redan på morgonen. Men, men, det blir inte alltid som man vill. Maken och jag delade upp dagens sysslor mellan oss och då blev det att han istället fick möjliget att springa på förmiddagen och njuta av lite dagsljus. Jag fick däremot tyvärr åka iväg och storhandla på Maxi och eftersom jag redan var ute på vift så passade jag på att gå in i en sportaffär och kika efter en ny hjälm (för skidåkningen) till mig. Allt sånt här tar ju tid och tålamodet höll på att tryta rejält idag.

Puuh ja, och när jag väl hade kommit hem med all shopping så var det bara att ge sig iväg ut igen och hämta  Lillan som varit på kalas. Och efter allt det här så visste jag knappt om jag skulle orka ta mig ut på en löprunda. Men som tur är så älskar jag att vara ute och kuta och det spelar liksom ingen roll hur trött, irriterad, grinig jag är för allt liksom bara försvinner ut i intet när jag springer. Jag kommer alltid hem full av energi och på gott humör. Löpning är bara fantastiskt, rena hälsokuren.

Jag tassade ut efter middagen och fick ihop 10 km på 1h 12 min.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag, januari 26, 2013

Premiär


Idag blev det en härlig familjedag och dessutom skidpremiär i Vedbobacken. Vi var lite ringrostiga men efter ett par åk så hittade vi formen. Ungarna åkte för fullt i både barn- och i den större backen. Det är alltid lite vanskligt att åka ankarliften och Lillan hade otur ett par gånger där hon tappade balansen och släpades med i liften. Som tur var så gick det bra och hon blev inte avskräckt för det utan åkte upp igen.

Det tar verkligen på krafterna med skidåkning i härlig vinterluft och vi var rätt så trötta när det var dags att åka hem. Vi svängde förbi en take away på vägen hem och det gjorde verkligen susen med lite god mat i magen.

Det får bli en lugn kväll så att benen förhoppningsvis orkar med lite löpning imorgon eftermiddag.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag, januari 24, 2013

Alien i byn

Kylan håller fortfarande i sig och nu ikväll var det närmare - 16 grader när det var dags för mitt kvällspass runt byn. Det är i och för sig hiskeligt kallt men med rätt kläder o prylar är det lika skönt väder att springa i som när det är betydligt varmare. Helt sant!

Idag gjorde min Lungplus premiär och den funkar strålande. Det var fantastiskt skönt att kunna andas in  nästan ljummen/varm luft istället för luft som är -16. En otrolig skillnad i löpkomfort om jag säger så. Jag mötte i och för sig en del promenerande som tittade lite förskräckt på mig och som säkert undrade vad sjutton jag hade i mun. Ha ha, men det är sånt man får stå ut med för att få andas plusgrader på vintern.

Det blev lite backintervaller och lätt jogg och det hela slutade på 5,3 km på 39 min.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag, januari 21, 2013

Tänkvärt på måndagen




Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Varmare väder

Jag hade tänkt att få in ett lite längre löppass under helgen men tajmade dagarna helt fel!
I lördags när det var som kallast, vi hade -22 på förmiddagen, så var det för kallt för att springa och då blev till att bara softa i soffan. Missförstå mig rätt - visst är det skönt att softa men bara när man själv väljer att göra det och inte när det känns så där halvt om halvt påtvingat liksom. Vilket det gjorde....
På söndagen när det faktiskt bara var en sisådär -5-6 grader så var vi uppbokade med heldag hos kompisar i Uppsala och det fanns inte en sportslig chans till att klämma in lite springtid den dagen.

Jag kan uppleva en irriterande frustration över att en helg nästan kan kännas lite förlorad. I lördags var det ju dessutom en fantastiskt vacker dag med klarblå himmel och gnistrande solsken. Synd bara att det var så förbaskat kallt!

Så hur kan jag lösa det här med löpning i kyla - jo, jag har kollat lite på både Lungplus och Airtrim för de dagar då temperaturen faller alltför mycket för att luftrör och lungor ska tycka att det känns bra. Eftersom Lungplus verkar lite mindre än Airtrim så tänker jag börja med att testa den. Jag ska köpa en Lungplus imorgon och kommer att testa den senare under veckan då SMHI har lovat kallare väder igen. Så jag återkommer med lite tycke och tänk kring manicken.

Ikväll var det bara - 8 grader och det blev såklart en kvällstur - landade på 6,2 km på 44 min.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag, januari 16, 2013

Genomfört

Äntligen fick jag dra på mig löparkläderna och pannlampan och ge mig ut på en skön kvällstur i byn. Det är nåt speciellt med att springa i snö. Det är liksom så tyst och jag hör knappt vare sig trafik eller andra annars så tydliga ljud som bara finns i det moderna samhället. Snön liksom bäddar in ljudet och ger en härlig löpkänsla.

Fick ihop sköna 6 km på ca 44 min vilket är ok för min del. Jag erkänner villigt att jag är långsam som en snigel men who cares liksom. Tycker bara att det är så härligt att springa.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag, januari 15, 2013

Inställt


Idag var det egentligen dags för ett lugnt och skönt löppass på en sisådär 6-7 km. Det var alltså min planering tills jag tittade ut genom fönstret vid lunchtid. Tusan också vad det snöade och det har bara fortsatt att komma. Inget slut på eländet så här många timmar senare.

Ibland får man ändra sina planer och när snöandet inte slutade, vinden inte avtog och ingen plogbil i sikte så fick det istället bli ett pass på crosstrainern. Det blev till slut 45 svettiga minutrar och ett ok ersättningspass för löpningen. Men fy f-n vad tråkigt det är! Hur kan man frivilligt träna inomhus? Hur kan man frivilligt ställa sig på en crosstrainer eller andra maskiner som ersättning för utomhusträning?

Nåja, vi är alla olika men enbart inomhusträning är inte för mig. Jag älskar energin som löpning utomhus ger mig, den härliga känslan efter att jag varit ute i skitväder och kommer in i värmen igen. Den härliga friska luften och hur skönt det är att känna sig mer närvarande i nuet. Att verkligen känna in varje årstid. Och förresten, så här frisk som jag är nu (inte en sjukdag under förra året) har jag inte varit sedan jag började med löpning utomhus minst 3 gånger/vecka året runt. Det är LIVET!


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag, januari 13, 2013

Kalashelg

Puuh ja, här har vi varit på kalas i dagarna två. Först ut igår hade Lillan sitt på leklandet och idag var hon där igen som gäst på ett annat kalas. Hon är rätt så slut efter en hektisk helg och allt godis som hon har fått i sig. Även jag och maken är trötta för det är faktiskt rätt så ansträngande att försöka hålla koll på 12 vildbattingar på ett stort lekland.

Jag hade först tänkt att köra ett löppass igår men jag hade faktiskt ingen ork eller motivation. Ryggen hörde fortfarande av sig och jag ville inte förvärra något utan körde på en extra vilodag vilket visade sig vara ett lyckokast.

Idag lyste solen och snön gnistrande vackert ute på åkrarna och fälten. Jag kände för att köra ett riktigt lugnt långpass och det blev härliga 12,2 km på ca 1timma och 30 min. Jag hade gott om kraft och energi kvar vilket bådar gott inför kommande långpass.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag, januari 10, 2013

Sjukstuga

Igår hade Lillen feber när han kom hem från fritids så idag fick han stanna hemma från skolan. Vi hade en mysig förmiddag och spelade lite Fia med knuff och pysslade. Vid lunch ringer de från dagis och säger att Lillan inte mår så bra så det vara bara att ge sig iväg och hämta hem henne.

På eftermiddagen lät jag ungarna välja favoritfilm och sedan gav jag mig ute på en löptur i blåsten och snövädret. Inte det roligaste passet när det ligger en tunn hinna av is på asfalten och dubbskorna knastrar på som bara den. Inte heller kul när snön yr i ansiktet och jag får försöka blinka bort snöflingorna som kommer in i ögonen. Och vinden höll på att sopa mig av cykelbanan....

Nää, det var inte det häftigaste passet jag gjort men det är häftigt att jag genomförde det! Jag sprang 6,1 km på 43 min. Det var häftigt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag, januari 09, 2013

Nygammalt

Efter att ha varit ifrån det fackliga engagemanget i drygt två år så har jag halkat dit igen. Jag blev tillfrågad om jag ville ta en plats i "stora" styrelsen vilket jag funderade lite grann på och tackade sedan ja. På nåt sätt lockas jag av att arbeta med såväl fackliga som verksamhetsfrågor - vilket man ju får göra som förtroendevald.

Idag bar det iväg till storstan för ett första konstituerande möte med "stora" styrelsen och det var lite pirrigt att komma in som ny ledamot till en redan befintlig grupp men det gick så bra så. Som alltid är det lägesavstämningarna som tar tid och som också är så viktiga. Det är intressant och nyttigt att höra hur det är på andra håll i landet och vilka frågor som är viktiga för de olika enheterna.

Jag kan dock efter den här dagen känna att det krävs att de fackliga (inklusive mig själv) blir bättre på att kommunicera vad vi/jag gör som förtroendevald. Att vi blir bättre på att faktiskt lyssna på vad medlemmarna vill och vilka frågor som är viktiga för dem. Som förtroendevald kan varken jag eller någon annan köra vårt eget race!

Jag har också en uppfattning om att det är viktigt att vi som förtroendevalda börjar jobba med och mot våra visioner. Vi ska inte bara respondera gentemot arbetsgivarens förslag utan måste också driva våra egna frågor. Det här är något som i dagsläget går på sparlåga. Om det beror på att vi inte har tid, möjlighet eller helt enkelt inte anser det vara nödvändigt så måste vi tänka om. Att börja driva våra egna , det vill säga medlemmarnas, frågor är helt avgörande för vårt existensberättigande. Vi ska vara en motpart med egen vilja och drivkraft och inte bara ett ja-sägande mähä som i varje fråga instämmer med arbetsgivaren.

Jag är redo att kavla upp armarna och börja jobba fackligt igen. Och det ska bli så förbannat kul!


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag, januari 08, 2013

Kort o gott

Eftersom vi hade födelsedagsfirande idag så blev det ett kortare löppass på 4 km plus lite backintervaller x 5. Hade mina älskade Icebugs på fötterna och löpningen gick som i en dröm. Vilket fantastiskt grepp man får med bugsen! Det är den totala motsatsen till att halka runt och att behöva spänna sig för det minsta lilla. Med bugsen på fötterna är det bara att springa på utan risk för halka.
Kan inte annat än att rekommendera dessa springskor till alla!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Hipp hipp hurra


Idag fyller våran älskade Lillan 6 år! Tänk vad tiden går fort och snart har vi inga mer dagisbarn i familjen utan bara skolbarn. Hon ser så fram emot att börja nollan till hösten och att få gå på samma coola fritids som Lillen.

Lillan önskade sig tacos till födelsedagsmiddag och kladdkaka med grädde till efterrätt  och jag tror att vi alla åt så att magen putar åt alla håll och kanter just nu. Tur att jag inte äter den här kombon alltför ofta....


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag, januari 06, 2013

Pirrigt

Nu närmar det sig med stormsteg. Imorgon börjar jag mitt nya jobb och det känns hur bra som helst, men samtidigt lite pirrigt. Det ska bli så fantastiskt skönt att arbeta i hemstaden igen, att kunna hämta och lämna ungarna på dagis och skola utan att stressa med tågtider och sånt. Att ha tid och möjlighet att göra saker och ting efter jobbet och inte slösa bort tiden på SL och SJ. Hur häftigt som helst alltså!

Jippi, efter två år som pendlare (åt lite olika håll) firar jag med att lämna Lillan i morgonbitti på dagis medan maken åker in till jobbet lite tidigare :). Kan man tänka sig vilken vardagslyx?!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kvällstur

Sent omsider kom jag äntligen ut på min planerande löptur. Må vara att det blev en sen kvällstur med pannlampa och allt men vad gör det? Fick ihop 5,5 km på 40 min och det är jag nöjd med.

Det känns bara så himla tråkigt att behöva gå tillbaka till dubbskor igen efter att ha sprungit på ren fin asfalt nere i Göteborg. Här är det fortfarande is, snö och halkigt. Jag får liksom inget grepp när jag springer utan dubbskor (som ikväll) vilket gör att jag spänner mig och får ont i ländryggen. Och stretching hjälper inte riktigt. Hm, kanske dags att ringa massören....

Vart sjutton tog våren vägen?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

lördag, januari 05, 2013

Neeej

Igår fick maken och jag till det. Inte ofta det händer men när det sker är det himla kul. Vi var ute på en härlig jättebackig löprunda tillsammans. Det var is- och snöfritt och vår i luften. Vi sprang med de vanliga dojjorna, de som stått på hyllan de senaste månaderna, och bara njöt. Himla gott att slippa dubbskorna.

Men som med allt annat så säg det roliga som varar. Idag när vi kom hem så var det lika isigt som när vi åkte. Ingen tö här inte. Så nu blir det till att plocka fram icebugsen igen och ställa tillbaka de andra dojjorna på hyllan för ett tag till. Jisses, vad jag längtar efter våren!

Och fru Garmin visade 9,02km på 1h 06 min 15 s.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hemfärd


Ibland är kort bra. Som den här resan. Kort visit blev en prövning som höll. Nästa besök blir nog längre. Man måste våga prova. 


torsdag, januari 03, 2013

Resa


Gillar spontangrejor skarpt! Att 
bara gör't så att säga. Vi kände för att hälsa på lite familj i Göteborg bara så där. Och så drog vi iväg. Gõtt mos som man säger här nere :). 



onsdag, januari 02, 2013

Årets första

Idag är jag ledig och har passat på att fixa och dona inför några dagar hos syrran. Det känns alltid skönt att inte behöva tvätta och röja undan det första man gör när man kommer hem utan att istället ha det gjort innan.

Jag hann också med årets riktiga första löptur. Det första passet utan icebugsen. Vete sjutton om det inte hade varit klokt att haft dem på idag. Det var isigt som bara den mellan asfaltsfläckarna och jag halkade till rejält flera gånger. Och som ett brev på posten fick jag skavsår från Salomonskorna (fast de är väl insprungna!) och känning i höger ljumske. Suck och pust, nu hoppas jag verkligen att plusgraderna är här för att stanna så att jag kan börja njuta av lite skön asfaltslöpning.

Fru Garmin visade 7,22 km på 52,36 min.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag, januari 01, 2013

Instämmer

helt i vad drottning Margerethe säger. Jag är innerligt trött på facebookuppdateringar om det perfekta livet. Hur mysigt och trevligt och bra allt är. Hela tiden! Falskheten är bedövande och bedrövlig. Nej, det är dags att krossa skyltfönstret och istället börja leva det riktiga livet!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Nya möjligheter

Det känns lite märkligt att det idag är ett nytt år, 2013. Samtidigt känns det spännande att få se vad året har i beredskap för mig och familjen. Och spännande att se vad vi själva kan hitta på för något roligt och utvecklande under det kommande året.

Jag har en tanke om att springa lite fler lopp. Både korta och de som är lite längre. Jag fegade ju ur under hösten och anmälde mig inte till Göteborgsvarvet (som ju maken gjorde). Det här är något jag vill jobba på - att tro mer på mig själv. Att tro på att jag faktiskt fixar mer än vad jag tror att jag gör. Det får bli mitt nyårsmål! Tro på mig själv!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,